Zakris

Zakris - Offerbys poet och original


Valfrid Leonard Johansson, som han egentligen hette, framlevde de sista 20 åren av sitt liv i yttersta enkelhet i en liten och torftig byggnad, egenhändigt byggd av strövirke och utvändigt belagd med cement och lera. Innergolv saknades helt så det var stampat jordgolv som gällde. Men huset var hans eget, han ägde allting själv och var inte skyldig vare sig för tomten eller byggnaden. Friheten att kunna göra som han själv ville skattade han högt.

Alhyddan, låg utmed Änggatan men hade adress Offerbyvägen 23


Vid ingången till huset satt en skylt "Egendomsaffär" snyggt och prydligt textad.


Om man händelsevis blir insläppt, inte många förunnat, kommer man först in i en trång förstuga, där den enda möbeln är en gammal byrå. Nästa rum kanske har en aning större yta, d v s ungefär två kvm. Möblemanget där består av ett litet bord och en gammal skrivmaskin. Får man så stiga in i ännu ett rum, så har man kommit in i hans sovrum och längst in köksvrån, som låg lite vid sidan om. Där har han installerat en järnspisel med ett plåtrör rakt upp genom taket. Det räckte förstås inte för att hålla kylan ute på vintern, utan då frös både vattenhinken och Zakris.

På spisen lagade han sin mat, ofta bestående av kokt potatis och till det ansjovis, som var hans älsklingsrätt.


Hans käraste ägodel var en kristallmottagare, i vilken han fick veta vad som hände utanför hans egen lilla värld. En annan kär ägodel var en lådkamera med stativ, som han fått av fotografen Gunnar Hoflund.


Offerbyoriginalet hade också ett litet bibliotek, som han tydligen läst och tummat på grundligt. Han kunde Sveriges regentlängd utantill och på stående fot hölls långa historielektioner, för den som orkade lyssna. Bland böckerna fanns även diktsamlingar och han kunde läsa en hel del dikter utantill.


För att dryga ut sin magra matkassa åkte han omkring på cykel och sålde tvålar, brevpapper och andra småsaker. Ibland kunde han även få sälja någon dikt eller egenhändigt taget foto.


På 30-talet utökade han affärsområdet genom att på avbetalning inköpa ett s k Öva-hjul, ett framhjul med hjälpmotor, som kunde monteras på cykeln och utgjorde en föregångare till mopeden.

Så här såg ett Öva-hjul ut, dock ej med Zakris vid styrstången.


Sommaren 1938 gjorde Zakris en utflykt ända till Eksjöutställningen. I en cykelkärra packades ner tält och andra förnödenheter och så bar det iväg. Första etappen kom dock bara att sträcka sig till kiosken vid Arctic, där han slog upp sitt tält ett par dagar. Troligen ville han förstärka reskassan med att fotografera.

Zakris har slagit upp tältet vid Arctic i Holm


En gång gjorde Zakris en riktig långresa, dock ej på cykel, då han besökte både Algeriet och Frankrike. Men han tyckte inte om de främmande länderna - i Algeriet försökte någon stjäla hans portmonnä och i Frankrike var de på tok för snåla. Varken folket eller naturen var så bra som hemma. Han tog sig hem genom att ta hyra på båtar, där hans lön endast var kost och logi.


Zakris var en tänkande person med egna funderingar på livet, vilket kom till uttryck i hans dikter, som han lät trycka i ett häfte på 52 sidor. På framsidan stod det: "Samlade skrifter och poesi av W. J:son" med porträtt av farfattaren. Pris: 50 öre.

Zakris förevigad av fotografen Gunnar Hoflund



Till sist en av Zakris dikter:


Då det såled´s är gott att därtill förhjälpa,

Att ont och elände ur världen avstjälpa.

Så vill jag er råda, som det sker utan våda,

Att därtill förhjälpa, var i sin stad avstjälpa,

Så mycket han kan utur världen bort,

av ont och elände och synda, ty tiden är kort.


- - - - - - - - - -

Valfrid Leonard Johanssons bakgrund.


Valfrids far hette Johan Zakris Nilsson och var ägare och brukare till 3/40 mantal Björketorp. Han ägde gården ensam före äktenskapet och höll då både dräng och piga. Gifte sig 1866 med pigan, Charlotta Ulrika Nilsdotter och fick året därpå en dotter, som avled bara två månader gammal.


Sonen Valfrid Leonard föddes 1870 och fem år senare dottern Hulda Charlotta.


Valfrid gör värnplikten 1890. Två år senare dör fadern av njurstenslidande. Dottern flyttar till Västra Ny 1894.


Kvar hemma på gården är nu bara modern och "Zakris".


1899 kommer Zakris in på Hospitalet såsom varande sinnessjuk. Kort därefter säljer modern gården och bor på annan gård i Björketorp fram till 1906, då mor och son flyttar till Karlshult, Västra Lund . (Hur länge Zakris var på hospitalet framgår inte.)


Sedan händer något dramatiskt, för Zakris blir intagen som kriminalpatient på Wäxjö Hospital 1915. Det sägs att försmådd kärlek var orsak till det som skedde. Samma år flyttar modern till Norra Lund (Blåkulla).


Fem år senare blir Zakris utskriven såsom förbättrad och flyttar hem till modern.


1926 flyttar modern till dottern i Västra Ny, också hon är numera änka. Då har Zakris troligen redan flyttat till sitt lilla hus Alhyddan på Offerbyvägen.


De sista tre åren av sitt liv bor Zakris på Vårdanstalten, där han avlider 1947, 77 år gammal.