Köpingen

År 1823 beviljades köpingsrättigheter för Motala, som då blev en av de första självständiga köpingarna i landet. Samtidigt antogs Baltzar von Platens stadsplan med solfjädersform, som fortfarande präglar Centrum och Gamla Stan.

Köpingen omfattade endast det område, som var beläget innanför Sjögatan-Båtsmansgatan-Drottninggatan-Platensgatan. Kanalen, hamnen, kyrkan och Vätterstranden låg utanför. Köpingens mark nådde således ingenstans fram till Vättern och kanalen. Bispmotalas kor hade fri betesgång fram till nuvarande stadsparken, som då var en vik, Smedsviken eller Timmerviken som den också kallades.

Omkring köpingens område fanns ett staket, som var försett med grindar där vägar gick ut ur samhället - t ex vid Medevitullen, där nuvarande Urban Hjärnes väg (Medevigatan) korsar Drottninggatan. Inom detta område skulle nu köpmän fritt få driva handel och hantverkare få sätta upp verkstäder.

Köpingens tillväxt gick dock långsamt. Av de 55 tomter, som 1824 utbjöds på auktion, såldes 37 stycken, men endast åtta blev bebyggda inom stipulerade tre år. År 1833 bodde endast 88 personer i köpingen.