Minkfarmen

MittMotala

Minkfarmen

Från början var det rävar som föddes upp vid Rödbergsudde och rävfarmen anlades redan på 1930-talet av Holger Aschan (uttalas Askàn). Då var det silverrävar som var i ropet.

 

Nedan en karta som visar hur den gamla anläggningen tedde sig. Disponent Aschan bodde nära farmen i villa Ingridsborg, som hans far Fritiof Askan hade byggt 1919.

Rävfarmen på Rödbergsudde. Klicka för större bild.

Men även inom pälsbranschen skiftade modet och på 40-talet började efterfrågan övergå mot minkpälsar. Kvinnorna ville känna sig smala och nätta och då ansågs ett smidigt minkskinna vara lämpligare vid pälstillverkningen.

 

Efter kriget, när affärerna återgick till det normala, började Aschan skissa på en större anläggning. Han fick till att börja med god hjälp av Samepojkarna IK, som 1950 ställde upp och rev stora delar av den gamla rävfarmen för att förstärka klubbkassan. Ett mindre antal djur behölls för säkerhets skull, om efterfrågan på rävskinn åter skulle stiga.

 

1954 kunde den nya anläggningen invigas, nu betydligt större än den gamla. Redan efter ett år var minkbeståndet uppe i 1.000 djur, varav de 400 finaste skulle behållas för avel.

Flygfoto över minkfarmen vid Rödbergsudde 1960. Klicka för större bild.

Under högsommaren var antalet djur som störst i minkgårdarna. I början på mars ägde parningsleken rum och två månader senare föddes ungarna. De nyfödda skulle nu gödas och växa till sig så att de var mogna för slakt frampå höstkanten. Under tiden oktober - januari pågick slakten och pälsberedningen.

 

Skinnen skickades efter torkning och beredning till Stockholm, där pälshandlarnas försäljningsorganisation, Nordiska Skinnauktioner, sålde mink- och rävskinnen på auktion. Det var bara några få procent som stannade kvar i Sverige. De övriga minkskinnen levererades till kunder över hela världen. En stor del gick till Amerika.

 

Matlusten var stor bland djuren och den anställde djurvårdaren hade fullt upp med utfodringen. Cirka 300 kg mat dagligen fordrade de 1.000 minkarna och den tog man huvudsakligen från det närliggande slakteriet vid Stenavadet. Maten måste malas väl och berikas med vitaminer.

 

Minkar som avlas fram är känsliga och fordrar en noggrann skötsel. Förgiftningssjukdomar hade härjat under tidigare år och upphovet var oftast bakterier i födan. Den stora dödligheten hade medfört betydande förluster för minkuppfödarna, vilket föranledde forskare att ta fram ett vaccin. Detta visade sig så verksamt, att dödligheten sjönk till ett minimum.

 

- - - - - - - - - -